I måndags när jag kom till jobbet halv fem säger Jeni:
- Alla konferensrummen är upptagna så antingen får vi ställa in eller köra klassen ute på tennisbanan.
- Okej, säger jag. Det är upp till dig, jag kör klassen ute om du vill det.
- Då kör vi ute, säger hon. Klassen är full så jag vill inte gärna ställa in.
- Fint, säger jag och tillägger, jag får nog göra ett nytt pass bara. Jag kan knappast ha dom till att ligga på marken och göra övningar, det blir för kallt.
- Kanon, svarar Jeni, gör du det.
Som tur är så var det ett cirkelpass som stod på schemat, så det var ganska snabbt fixat att göra om det. En tennisbana har braiga linjer att hoppa och skutta över så dom blev väl nyttjade. Att klassen helt plötsligt blev utomhus under stjärnklar himmel och med en minusgrad var det ingen som klagade över. Alla tog det som en utmaning och körde för fullt.
Jäkligt imponerande.
Den här grabben är oxå imponerande.
1988 kom första DIE HARD filmen och idag 25 år senare är Bruce Willis minst lika bra som John McClane.
A Good Day To DIE HARD är en film i sann John McClane anda.
Gillar man explosioner, ratatatata dueller, massförstörelse, överlevnads hopp från höghus och annat smått och gott så gillar man filmen.
Och jag gillar John McClane.
Yippee Ki-Yay!
Jo men alltså.
Nu har jag oxå en.
OnePiece.
Marinblå med rosa hjärtan :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar