Levada vandring stod på schemat idag.
Levador är tillverkade vattenkanaler som leder vatten från bergen och ner till torrare områden.
Jag vill bara säga att bilderna gör sig inte rättvisa gentemot upplevelsen.
Djup och utsiktsvyer är så svåra att fånga med kameran.
Vill ni ge bilderna åtminstone en uns av rättvisa rekommenderar jag er att kolla på en dator och inte på telefonen. Klicka på bilden och den blir lite större.
Dagens guideföretag.
De kommer och hämtar upp mig halv tio.
I minibussen sitter där nio stycken tyskar och två svenskar.
Guiden frågar om jag vill ha information på tyska eller engelska.
Engelska tack!
Vi kör uppåt, uppåt och uppåt i ungefär en halvtimme.
Tyvärr sitter jag inte vid ett fönster så det gick inte att ta kort från bussen.
Synd för det var häftiga vyer.
Jaha så visar det sig att vi ska gå 6,5 km fika där och sedan vända och gå tillbaka.
Det hade ingen informerat mig om.
Jag gillar inte att gå fram och tillbaka.
Så ger vi oss då iväg.
På en lång gåsarad.
Jag lägger mig sist i fältet, då kan man i alla fall stanna och kortgrafera utan att någon annan blir påverkad av det.
Vid den här granen stannade vi och guiden pratade flera minuter om det här trädet på tyska och lät jätte engagerad. Sedan säger hon på engelska. Det här är en speciell sorts gran som inte växer någon annanstans än på bergssluttningarna här. Sen går hon iväg.
Ehh, jaha!
Ett fint mönster av rötter!
Vy över dalen innan vi tränger djupare in i vegetationen.
Så här såg det ut stora delar av sträckan.
Levadan på ena sidan och tvärbrant på andra, och däremellan en smal stenig väg med bara ett halvdåligt rep som staket.
Det gällde att se var man placerade fötterna.
En stentrappa uppenbarade sig.
Ibland var där inget rep alls.
Fast att det är precis lika brant på sidan.
Ett vattenfall jättelångt bort.
Jag har full zoom på kameran och jag kan zooma jättebra med den.
Precis när jag tagit mitt kort ropar guiden att det är till det vattenfallet vi ska.
Här regnar det rätt så bra så det var svårt att återge djupet, men jag kan försäkra er att det var häftigt. Om man tänker sig att man står och tittar i ravinen på kopparhatten och sen gånga det med tio, så mäktigt och stort var det.
Tre tunnlar passerade vi igenom.
Det var ficklampa och huka sig som gällde.
Man fick gå som om man knäppt ihop västen med gylfen.
Här tror jag ni kan få en ganska bra uppfattning om hur brant det verkligen var.
Framme!
Hur kortgraferar man ett vattenfall som är 65 meter högt?
Det gör man inte.
Man tar ett kort på dammen och nedre delen av fallet.
Bilden på hela fallet stoppar man rakt in i hjärnan.
Sen ber man någon ta en bild av sig och fallet.
Det gick ju sådär :-)
Men här är jag i alla fall!
Ja som sagt, det var amazing i verkligheten.
En bro som var både bro och aquadukt.
Långt under i avgrunden rann en bäck.
Jag försökte ta ett kort men det blev bara en grön massa.
Dagens blomma är en rosa rhododendron
och en vit azalea.
Dagens djur har jag inget.
Jag såg någon liten pjodd men den ville inte sitta still så jag kunde ta en bild. Jag såg en liten fisk i levadan men den gick inte heller att fånga på bild.
Summering av dagen:
En fin vandring med vackra vyer.
Men att gå i grupp med nio tyskar och två supertrista gnälliga svenskar, tja det är ju inte någon höjdare.
Men men eftersom dom nu inte rekommenderar att man vandrar iväg på egen hand, vilket jag i och för sig kan förstå. Ja då får man ta det ena med det andra.
Dag tre har varit en bra dag!
Vad jag ska göra imorgon vet jag ännu inte.
Men något blir det.
På återseende.
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar